Definition och egenskaper

Smörsyra är en flyktig fettsyra, såsom ättiksyra och propionsyra, med en mycket skarp lukt, som kan liknas vid svettiga fötter eller stark ostliknande lukt, och en obehaglig smak. Smörsyra produceras av smörsyrabakterier i dåligt konserverat gräs- och majsensilage. Lukten av smörsyra är därför karakteristisk för dåligt, vått gräsensilage. Bildandet av smörsyra kan till stor del förhindras genom att köra in ensilaget väl, hacka gräset, förtorka det, täcka det snabbt och använda t.ex. ensileringsmedel.

Smörsyra och Conservation Index

Smörsyra är en viktig komponent i Conservation Index som utvecklats av Eurofins Agro. Standarden för smörsyrahalt är 3 g/kg torrsubstans. Ju mer halten i ett gräsensilage överskrider standarden, desto lägre blir Conservation Index.

Smörsyrabakterier och sporer

Smörsyrabakterier är anaeroba bakterier, vilket innebär att de växer utan syre, av arten Clostridium (tyro)butyricum, och finns naturligt i vatten, jord och gödsel. Smörsyrabakterier är sporbildande bakterier. Sporer är bakterier som befinner sig i ett så kallat vilotillstånd och är mycket motståndskraftiga mot torka, värme och andra extrema förhållanden. På så sätt kan de överleva i åratal och gro igen till skadliga bakterier under gynnsamma förhållanden.

Via strö, gödsel och framför allt dåligt ensilage kan smörsyrabakterier och sporer komma in i mjölken. Till skillnad från smörsyrabakterier överlever sporerna mjölkens pastöriseringsprocess och kan orsaka foderproblem vid osttillverkning, t.ex. en härsken smak. När nivåerna är för höga utfärdar mjölkproducenterna varningar och rabatter på mjölkpriset.

Smörsyra och smörsyrabakterier i våmmen

I våmmen bildas flyktiga fettsyror (ättiksyra, propionsyra och smörsyra) av våmmens mikrober. Smörsyra bildas framför allt vid nedbrytning av sockerarter och instabil stärkelse.

Smörsyra och, i mindre utsträckning, propionsyra stimulerar tillväxten av våmpapiller. Dessa papiller ökar absorptionsytan och är nödvändiga för att de bildade flyktiga fettsyrorna ska kunna absorberas genom våmväggen. I en foderstat med ett mycket högt strukturvärde (t.ex. under torrperioder) kan våmpapillerna degenerera, vilket kan äventyra våmstabiliteten och orsaka försurning av våmmen.

Relaterade produkter