Definition

Organiskt material i jorden består främst av växtrester och i mindre utsträckning av djurrester eller utsöndringar från markorganismer. Dessa material genomgår nedbrytning och omvandling och utgör en viktig del av en frisk jord.

Betydelse

Mängden organiskt material i jorden påverkar ett stort antal fysiska och kemiska egenskaper:

• Bearbetbarhet och struktur: Organiskt material förbättrar markens aggregation, vilket gör den lättare att odla.
• Fuktretention: Det förbättrar markens förmåga att hålla vatten, vilket minskar torkstress.
• Näringstillförsel: Organiskt material fungerar som en reservoar för växtnäringsämnen och frigör dem gradvis under växtsäsongen.

Ett viktigt näringsämne som är kopplat till organiskt material är kväve. Jordar med hög halt av organiskt material kan frigöra betydande mängder kväve genom mineralisering. Omvänt frigör jordar med låga halter av organiskt material vanligtvis mindre kväve. Detta förhållande gör att organiskt material är avgörande för grödornas produktivitet.

Övervakning av organiskt material

Eftersom organiskt material påverkar så många markegenskaper är det viktigt att övervaka dess utveckling över tid. Att bibehålla eller förbättra nivåerna av organiskt material bidrar till att upprätthålla markens bördighet och struktur.

Faktorer som påverkar nedbrytningen

Den hastighet med vilken organiskt material bryts ned beror på flera faktorer:

• Jordtyp: Exempelvis kan nedbrytningen på sanddyner vara sex gånger högre än på sura torvjordar.
• Fuktbalans: Dålig dränering bromsar nedbrytningen, medan väldränerade jordar främjar den.
• Gödselhistoria: Tidigare stora gödselgivor tillför ungt organiskt material, som bryts ned snabbt.

När det gäller rådgivning spelar organiskt material en roll vid kalkning och beräkning av K-talet.

Relaterade produkter