pH-värdet

Mäter surhetsgraden i jorden. Lerjordar bör ha minst pH 6,5 och sandiga jordar bör ha minst pH 6,0. Mulljordar kan ha betydligt lägre pH-mål, mellan 5,0 och 6,0.

Kalkbehov

Kalkbehovet anges i ton CaO (kalciumoxid) per hektar och ”pH-mål” anger ett acceptabelt kalktillstånd för den aktuella jorden. Vid sockerbetsodling ligger pH-mål generellt 0,5 pH-enheter högre än annan odling. Kalk-pH-mål anger den mängd CaO som åtgår för att höja pH-värdet upp till ett acceptabelt kalktillstånd. Den kalkprodukt man normalt använder kallas för jordbrukskalk och innehåller 50% CaO. Det innebär att ett kalkningsråd på tex 2 ton CaO avser spridning av 4 ton jordbrukskalk.

AL-AS

Jordar med hög mullhalt (>12%) och ett lågt pH-värde (<6) frigör aluminiumjoner som är skadliga för rötterna i högre doser. För att få en bättre uppfattning om kalktillståndet på dessa jordar, kan markkarteringen kompletteras med bestämning av fritt aluminium i marken. Understiger aluminiumhalten i matjordsdjupet 20 kg/ha kan kalkning undvaras trots relativt lågt pH.

P-AL & K-AL

Mäter växttillgängligt fosfor (mg P/100g lufttorr jord) respektive kalium (mg K/100g lufttorr jord) i marken. Klass I innebär mycket låga värden medan klass V är mycket höga. Värden  inom intervallet för Klass III beskriver ett normalt fosfor-/kaliumtillstånd för de flesta grödor och innebär att jorden bör tillföras samma motsvarande mängd fosfor som förväntas bortföras vid skörden. På så sätt antas P-AL/K-AL-värdet på sikt bibehållas på samma nivå. Vid värden lägre än klass III bör fosforgivan ökas och vid högre värden bör givan på motsvarande sätt minskas. På mulljordar överskattas AL-värdena på grund av jordens låga densitet. Är volymvikten lägre än 0,9 kg/l bör jorden placeras i närmast lägre AL-klass, för att kompensera för den lägre volymvikten. Analys av volymvikt kan beställas.

Mg-AL-tal

Mäter växttillgängligt magnesium (mg Mg/100 g lufttorr jord) i jorden. Gränsvärdet för brist är 4 – 10 mg/100 g jord. Det högre värdet gäller vid en hög lerhalt eller hög mullhalt. Magnesiumvärdet kan bl.a. höjas med magnesiumkalk eller kiserit.

K/Mg-kvot

Förhållandet mellan kalium och magnesium. Generellt bör kvoten ligga mellan 1 och 3. Vid K-AL-klass I och II är optimal K/Mg-kvot 2,5, medan vid klass IV och V räcker det med en K/Mg-kvot på 1,5.

Ca-AL-tal

Visar normalt mer kalcium (mg Ca/100 g lufttorr jord) än vad som är tillgängligt för växtens rötter. Några generella riktvärden för Ca-AL finns inte utan beror i hög grad på lerhalten.

Cu-HCl-tal

Mäter förråd av koppar (mg Cu/kg lufttorr jord). Risk för kopparbrist föreligger på lätta jordar och mulljordar; känsliga grödor är korn, havre och vete. Gödsling med koppar rekommenderas om Cu-HCl är mindre än 6-8 mg/kg på mineraljordar, på mulljordar vid värden under 20.

P-HCl & K-HCl

Mäter fosfor- respektive kaliumförrådet (mg/100 g lufttorr jord) i jorden. K-HCl ger en uppfattning om markens kaliuminnehåll på sikt vilket speglar lerhalten. Stabiliteten i K-AL kan bedömas med hjälp av K-HCl. Kan användas för att göra kalkbehovsberäkning.

Svavel

Mäter tillgängligt svavel (sulfat) i marken, mg S/kg lufttorr jord. Svavelbehovet varierar mellan olika grödor; svavelbehovet är stort hos bl.a oljeväxter. Vid ett innehåll på minst 10 mg/kg anses behovet i svavelkrävande grödor vara tillgodosett.

Bor

Mäter lättlösligt bor (mg B/kg lufttorr jord). Värdet används för att bedöma behovet av borgödsling. Analyseras vid odling av borkänsliga grödor som oljeväxter, sockerbetor och fröodling av baljväxter. Borgödsling krävs om värdena understiger 0,5 på sandjord, 0,6 på mojord, 0,7 på leriga jordar och 0,8 – 1,0 på lerjordar.

Mikronäring

CAT-analys på koppar (Cu), järn (Fe), mangan (Mn) och zink (Zn). Nyhet! För att bestämma tillgängligheten på ett antal mikronäringsämnen används CAT-extraktion, som är en saltlösning innehållande ett chelatkomplex (DTPA). Mikronäringsämnena mäts i mg/kg lufttorkad jord. För riktvärden, se tabellerna nedan.

Jordart

Jordarten ger information om markens kornstorleksammansättning och bestäms med hjälp av en texturtriangel utifrån förhållandet mellan ler-, sand- och silthalt. Mullhalten, som anger andelen organisk substans, läggs som ett prefix till kornfördelningen. Ler- och mullhalten är viktig att känna till vid kalkning eftersom mål-pH och den mängd kalk man ska tillföra varierar med jordens textur. Mullhalten för en mineraljord är normal 2-6 %.

SA = sand, Mj = mjäla, Mo = mo