Kalcium (Ca)

Hästens behov:
Grundbehovet är 0,04 g/kg kroppsvikt per dag. Behovet ökar vid arbete, under den sista delen av dräktigheten, vid tillväxt samt under laktation.

Källor:
Bladmassan i gröna växter, särskilt baljväxter som klöver och lusern. Betfiber. Mjölk till föl. Spannmål innehåller lite kalcium och halten i grovfoder kan variera kraftigt.

Funktioner:

• Viktig komponent i skelettet
• 99 % av kroppens kalcium finns i skelettet
• Överföring av nervimpulser
• Beståndsdel i blodets koagulationsmekanism

Bristsymtom:

• Nedsatt aptit
• Låg kroppstemperatur
• Muskelskakningar
• Nedsatt puls
• Minskad mjölkproduktion
• Benskörhet

Unga djur: onormal skelettutveckling, förstorade leder, hälta och stelhet

Överutfodring och förgiftning:
Anses inte innebära någon förgiftningsrisk, men kan hämma upptaget av mineraler som magnesium, fosfor, zink och järn. För mycket kalcium till unghästar kan leda till onormal skelettutveckling. Så länge hästen får tillräckligt med fosfor anses den övre toleransgränsen för kalcium vara 2 % av den totala foderstaten.

Fosfor (P)

Hästens behov:
Grundbehovet är 0,028 g/kg kroppsvikt per dag. Behovet ökar vid arbete, under den sista delen av dräktigheten, vid tillväxt samt under laktation.

Källor:
Spannmål. Mjölk till föl. En spannmålsrik foderstat kan ge en obalanserad kalcium-fosforkvot.

Funktioner:

• Byggsten i skelettet
• Medverkar i cellernas energiomsättning
• Viktig komponent i kroppens buffertsystem
• Byggsten i DNA och RNA

Bristsymtom:

• Nedsatt aptit och viktminskning
• Minskad mjölkproduktion
• Nedsatt fertilitet
• Benskörhet
• Tuggar på trä och annat material
• Unga djur: onormal skelettutveckling, förstorade leder, hälta och stelhet

Överutfodring och förgiftning:
Anses inte innebära någon förgiftningsrisk, men kan hämma upptaget av flera mineraler som magnesium, zink och järn. För mycket fosfor till unghästar kan leda till onormal skelettutveckling.

Kalcium/fosfor-kvoten:
Det ska aldrig finnas mer fosfor än kalcium i den totala foderstaten. Det rekommenderade förhållandet är 1,4 vid underhåll och arbete samt 1,8 vid tillväxt.

Magnesium (Mg)

Hästens behov:
Underhållsbehovet är 15 mg/kg kroppsvikt per dag. Behovet ökar vid arbete, under den sista delen av dräktigheten, vid tillväxt samt under laktation.

Källor:
Vegetabiliska proteinfodermedel och kraftfoder. Innehållet i grovfoder varierar, men vallfoder med hög andel baljväxter innehåller ofta mer magnesium.

Funktioner:

• Viktig beståndsdel i skelettet
• Cirka 60 % av kroppens magnesium finns i skelettet
• Medverkar i muskelkontraktioner
• Viktig del av kroppens extracellulära vätskor
• Viktig för proteinsyntesen
• Kofaktor för flera enzymer

Bristsymtom:

• Nedsatt prestation
• Nedsatt aptit och viktminskning
• Nervositet
• Muskelkramper
• Ostadig gång

Överutfodring och förgiftning:
Måttlig överutfodring anses inte vara något problem. För mycket magnesium i foderstaten kan dock hämma upptaget av kalcium och fosfor.

Kalium (K)

Hästens behov:
Underhållsbehovet är 0,05 g/kg kroppsvikt per dag. Behovet ökar under den senare delen av dräktigheten, vid laktation och tillväxt. Hästen förlorar dessutom kalium genom svettning.

Källor:
Grovfoder innehåller oftast höga halter kalium och är den viktigaste källan. Spannmål innehåller mindre mängder.

Funktioner:

• Reglerar kroppsvätskornas osmotiska balans
• Bidrar till syra-basbalansen
• Medverkar i kolhydratomsättningen
• Har en viktig roll i överföringen av nervimpulser

Bristsymtom:

• Minskat vattenintag och uttorkning
• Nedsatt aptit och viktminskning
• Nedsatt prestation och tillväxt
• Muskelsvaghet

Överutfodring och förgiftning:
Det finns ingen känd förgiftningsrisk, men forskningen på området är begränsad. Så länge hästen har fri tillgång till vatten utsöndras överskottet av kalium via urinen.

Natrium (Na)

Hästens behov:
Underhållsbehovet är 0,02 g/kg kroppsvikt per dag, vilket motsvarar cirka 25 gram koksalt (NaCl) per dag. Behovet ökar under den senare delen av dräktigheten, vid laktation och tillväxt. Vid höga temperaturer och intensivt arbete ökar natriumbehovet ytterligare.

Källor:
Koksalt (NaCl). Natrium finns också i mindre mängder i grovfoder och andra vegetabiliska fodermedel.

Funktioner:

• Reglerar kroppsvätskornas osmotiska balans
• Bidrar till syra-basbalansen
• Har en viktig roll i överföringen av nervimpulser

Bristsymtom:

• Minskat vattenintag och uttorkning
• Nedsatt aptit och viktminskning
• Nedsatt prestation och tillväxt
• Ostadig gång
• Slickar på föremål i omgivningen

Överutfodring och förgiftning:
Den övre gränsen för koksalt (NaCl) i foderstaten är 6 % av det totala foderintaget. Så länge hästen har tillgång till tillräckligt med vatten utsöndras överskottet av natrium via urinen

Klorid (Cl)

Hästens behov:
Underhållsbehovet är minst 80 mg/kg kroppsvikt per dag. Behovet ökar vid arbete, under den senare delen av dräktigheten, vid laktation, tillväxt och höga temperaturer.

Källor:
Koksalt innehåller cirka 61 % klorid. Växtmaterial innehåller generellt mer klorid än natrium. Om hästens behov av natrium är täckt är behovet av klorid vanligtvis också tillgodosett.

Funktioner:

• Reglerar kroppsvätskornas osmotiska balans
• Bidrar till syra-basbalansen
• Viktig för matsmältningen genom att ingå i magsaft och galla

Bristsymtom:

• Minskat vattenintag och uttorkning
• Nedsatt aptit och viktminskning
• Minskad mjölkproduktion
• Muskelsvaghet

Överutfodring och förgiftning:
Så länge hästen har fri tillgång till vatten har den en hög tolerans för klorid i foderstaten.

Svavel (S)

Hästens behov:
Något exakt behov har inte fastställts, men foderstaten bör innehålla minst 1,5 g svavel per kg torrsubstans. Om hästen får tillräckligt med protein av god kvalitet täcks normalt även behovet av svavel.

Källor:
Grovfoder och sojamjöl med hög proteinkvalitet är goda källor till svavel.

Funktioner:

• Beståndsdel i svavelhaltiga aminosyror
• Ingår i vitamin B
• Ingår i insulin

Bristsymtom:
Ren svavelbrist har inte dokumenterats hos häst. Svavelbrist förekommer ofta tillsammans med proteinbrist, vilket kan ge:

• Minskad muskelmassa
• Nedsatt prestation
• Minskad tillväxt
• Viktminskning
• Minskad mjölkproduktion
• Minskad hovtillväxt
• Försämrad pälskvalitet

Överutfodring och förgiftning
För stora mängder svavel i foderstaten kan ge:

• Ansträngd andning
• Nedstämdhet
• Kolik

Ett alltför högt proteinintag kan dessutom påverka syrebalansen negativt under arbete.

Järn (Fe)

Hästens behov:
Den totala foderstaten bör innehålla cirka 40-50 mg järn per kg torrsubstans. Upptaget av järn minskar när innehållet av järn i foderstaten är högt.

Källor:
Grovfoder innehåller generellt mycket järn. Spannmål innehåller mindre järn men vanligtvis tillräckligt för att täcka hästens behov. Mjölk innehåller däremot låga halter järn.

Funktioner:

• Ingår i hemoglobin och myoglobin som transporterar syre i kroppen
• Viktig del av kroppens elektrontransportkedja

Bristsymtom:

• Anemi (blodbrist)

Normalt beror blodbrist hos hästar inte på järnbrist. Upptaget av järn kan hämmas av mineraler som kadmium, kobolt, koppar, mangan och zink.

Överutfodring och förgiftning:
Hästar tål relativt höga nivåer av järn, men ett överskott kan minska zinkhalten i blod och lever samt hämma upptaget av koppar.
Kronisk järnförgiftning kan leda till:

• Minskad tillväxt
• Fosforbrist
• Kopparbrist

Unghästar och föl är mer känsliga för ett högt järnintag än vuxna hästar.

Zink (Zn)

Hästens behov:
Behovet är cirka 40 mg/kg torrsubstans per dag i den totala foderstaten.

Källor:
Grovfoder och spannmål. Vallfoder med hög andel baljväxter innehåller ofta mer zink än rena gräsvallar. De flesta kraftfoder och mineralfoder är dessutom berikade med zink.

Funktioner:

• Ingår som komponent i många enzymer
• Fungerar som aktivator för ett stort antal enzymer i kroppen

Bristsymtom:

• Nedsatt immunförsvar
• Osteokondros
• Nedstämdhet
• Parakeratos (hudsjukdom)
• Håravfall

Överutfodring och förgiftning:
För mycket zink kan hämma upptaget av koppar. Hur höga zinknivåer hästen tål beror bland annat på hur mycket koppar som finns lagrat i levern och andra kroppsvävnader.

Koppar (Cu)

Hästens behov:
Behovet är cirka 10 mg/kg torrsubstans per dag i den totala foderstaten.

Källor:
Grovfoder och spannmål. Vallfoder med hög andel baljväxter innehåller ofta mer koppar än rena gräsvallar. De flesta kraftfoder och mineralfoder är dessutom berikade med koppar.

Funktioner:

• Ingår som komponent och aktivator i många enzymer
• Viktig för mobilisering av järn till hemoglobinsyntesen
• Medverkar i flera av kroppens enzymatiska processer

Bristsymtom:

• Anemi (blodbrist)
• Osteokondros
• Depigmentering av hår

Överutfodring och förgiftning:
Även om hästar har en relativt hög tolerans för koppar och tål måttlig överutfodring bör koppar inte ges i onödigt stora mängder. Överskott lagras i kroppens vävnader, särskilt i levern, och kan på sikt skada lever, njurar, nervsystem, lungor och hjärta.

Akut kopparförgiftning kan ge:

• Nedsatt aptit
• Nedstämdhet
• Lågt blodtryck
• Blod i träcken
• Diarré

Zink/koppar-balansen:
Förhållandet mellan zink och koppar bör generellt vara omkring 4:1, vilket innebär att det bör finnas ungefär fyra gånger mer zink än koppar i foderstaten.

Mangan (Mn)

Hästens behov:
Behovet är cirka 40 mg/kg torrsubstans per dag i den totala foderstaten. Behovet är baserat på forskning från andra djurslag eftersom hästens exakta behov ännu inte är fullt klarlagt.

Källor:
Grovfoder är en bra källa till mangan. De vanligaste spannmålsslagen innehåller normalt tillräckligt med mangan för att täcka hästens behov.

Funktioner:

• Fungerar som enzymaktivator i omsättningen av kolhydrater och fett
• Viktig för broskbildningen

Bristsymtom:

• Onormal skelettutveckling
• Ostadig gång
• Upptaget av mangan kan hämmas av kalcium, fosfor och järn.

Överutfodring och förgiftning:
Mangan är ett av de minst giftiga spårämnena för hästar. Stora mängder mangan kan dock hämma upptaget av fosfor.

Jod (I)

Hästens behov:
En häst behöver 0,1-0,6 mg jod per kg torrsubstans och dag i den totala foderstaten. Behovet ökar vid högre arbetsintensitet.

Källor:
Grovfoder från kustområden innehåller generellt mer jod än grovfoder från inlandet. De flesta kraftfoder och mineralfoder är berikade med jod.

Funktioner:

• Nödvändigt för syntesen av sköldkörtelhormoner
• Reglerar kroppens ämnesomsättning

Bristsymtom:

• Dödfödda eller svagfödda föl
• Abort
• Struma
• Nedsatt fertilitet

Överutfodring och förgiftning:
Den övre gränsen för jod i den totala foderstaten är 5 mg/kg torrsubstans per dag. Förgiftningssymtomen liknar i stor utsträckning dem som ses vid brist:

• Dödfödda eller svagfödda föl
• Abort
• Struma

Selen (Se)

Hästens behov:
Den rekommenderade mängden är 0,1 mg selen per kg torrsubstans och dag i den totala foderstaten. Mer än 0,5 mg/kg torrsubstans rekommenderas inte, eftersom gränsen mellan behov och förgiftning är relativt liten.

Källor:
Svenska jordar innehåller generellt lite selen, vilket också ger låga halter i grovfodret. Därför är kraftfoder och mineralfoder ofta berikade med selen.

Funktioner:

• Viktig för en fungerande sköldkörtel
• Fungerar som antioxidant och skyddar kroppens celler

Bristsymtom:

• Svagfödda föl
• Muskelproblem hos föl
• Andningssvårigheter
• Nedsatt hjärtfunktion
• Muskelförlust

Överutfodring och förgiftning:
Selen har ett smalt intervall mellan behov och förgiftning. Ett för högt selenintag kan orsaka:

• Kolik
• Diarré
• Stelhet
• Håravfall från man och svans
• Deformerade hovar
• Andningssvårigheter som i allvarliga fall kan leda till döden

Molybden (Mo)

Hästens behov:
Något exakt behov av molybden har inte fastställts. En grovfoderbaserad foderstat innehåller normalt tillräckligt med molybden för att täcka hästens behov.

Källor:
Molybden finns naturligt i grovfoder och förekommer vanligtvis i tillräckliga mängder i en normal foderstat.

Funktioner:

• Ingår i flera enzymer
• Viktig för omsättningen av svavel
• Viktig för kroppens urinmetabolism

Bristsymtom:
Brist på molybden har inte observerats hos hästar. Bristsymptom hos andra djurslag har endast dokumenterats i kontrollerade försök.

Överutfodring och förgiftning:
Molybden kan hämma upptaget av koppar. Detta är generellt ett större problem hos idisslare än hos hästar, eftersom hästar har en högre tolerans för större mängder molybden.
Symptom på överutfodring eller förgiftning kan vara:

• Viktminskning
• Kopparbrist

Kobolt (Co)

Hästens behov:
Den rekommenderade mängden är 0,1 mg kobolt per kg torrsubstans och dag i den totala foderstaten.

Källor:
Innehållet av kobolt i grovfoder påverkas av jordmånen och varierar mellan olika områden.

Funktioner:

• Ingår i vitamin B12
• Nödvändigt för den syntes av vitamin B12 som sker med hjälp av mikroorganismer i hästens grovtarm

Bristsymtom:
Några specifika bristsymtom på koboltbrist hos häst har inte dokumenterats.

Överutfodring och förgiftning:
Kobolt betraktas som måttligt giftigt. En mindre överdosering anses normalt vara ofarlig, men höga halter bör undvikas